supermanligt

Jag bor i en ort lite utanför centrala göteborg. Vissa kallar det ett hål. Jag kallar det mitt manliga hem för tillfället. Man kan säga att om man bortser från knarkarkvarten i mitt område och dom roliga gubbarna som däckar i min rabatt utanför huset så är det en rätt stilla ort.

I början av veckan såg jag ett litet objekt som såg oroväckande manligt ut precis utanför den lokala mataffären. Vid en närmare inspektion sser jag att det är en groda. Jag blir konfunderad när den ser ut att ha behärskat den manliga konsten att stå helt jävla stilla. Ungefär som en fastnaglad mansröv på Gretas dansgolv (FYI är gretas en gayklubb i gbg, och ja böghumor är manligt). Tills jag petar på den och inser att den är död och uttorkad.

Så kontentan är att grodjäveln har suttit där och bara torkat ihop som en fitta som är på väg att penetreras av Bert Karlsson. Jag antar att det arma kreaturet hade så jävla tråkigt att han bara bestämde sig för att sitta och dö. Jag lämnar den lilla biten och antar att en glad fransman kommer käka honom till lunch (franskt intorkat godis någon?).

Tre dagar senare hittar jag samma orörliga klump av tristess kvar på sin plats och inser att farten i den här orten är så dålig att ingen har varit manlig nog att krossa den lilla krabaten. Så jag tar min supermanliga plikt på stort allvar och hoppar jämnfota tills grodans stoft har förenats i en tragisk symbios med ortens fina lilla asfaltsväg.

Rest In Pieces Ground Into Hell lilla vän.