supermanligt

Det är en dag av manlig sorg.

Var hemma hos exet och bytte felplacerade saker med varandra.
Med den manliga gråten i halsen och nerför kinderna stiger jag ut i det gråa vädret. Det regnar. Jag tänder en liten sorgsen cigg och vandrar neråt med ett hjortkranie under ena armen och en blöt pappkasse i den andra. Otroligt manligt vill jag mena. Går förbi en Georgisk demonstration där dom även bär på bilder av folk som blivit bombade eller somesuch.

Vad vet dom om riktig manlig sorg viskar jag bittert för mig själv. Återigen manligt.

Missar vagnjäveln och får stå i regnet med ytterligare sorgsna cigg. Tack vare det där jävla regnet kan ingen se mina manliga tårar som jag desperat försöker flasha för alla förbipasserande. Antingen är det mitt tårflashande eller det gigantiskt manliga hjortkraniet som ger dom vidunderliga, lite skrämda blickar. Men lilla Skeletorbambi bör väl inte skrämma någon? Han är ju väldigt söt faktiskt.

Vandrar långsamt igenom hela jävla göteborg med det goddamn tunga skallfan.

När jag står på bussen hemåt så ringer det i min mobil. Det var en gammal manlig vän som nyss kommit hem från manliga resor som ville ses. Jag hoppades inte alls först att det var exet som bestämt sig för att ändra sig och ha vild makeupsex med mig. Nej i min manliga värld hoppas vi inte på sådant. Vi njuter av den manliga sorgen och smaken av våra salta tårar på tungan. Vi jobbar på våra skills med att se jobbigt svårmodiga ut i regnet.

For now. Keep up manligheten.